Madershaud Kanalla!

Hej hej hej ganger tre till och med!

Sist vi skrev var vi i Varanasi. Vi var trotta och blota och ackliga. Nu ar vi i Goa igen, vi ar pigga, torra och fresha som fan! Sa vi njuter, nastan sa mycket att det ar skadligt for halsan, det kan bara inte vara nyttigt att njuta sa har mycket som vi har gjort de har manaderna!

Varanasi var galet pa manga vis. Forsta dagen gick vi ner till Ganges och tittade pa nar indierna duschade, tvattade klader och rakade haret i floden. Vi fattade inte mycket mer an att det var ganska ackligt att gora allt detta i en av varldens mest fororenade floder. Efter mycket om och men och "undra hur vi kommer reagera?" sagningar sa gick vi till Marnika, det storsta kremeringsghatet i Varanasi. Det var spand stamning och lite obehagligt men vi hade turen att traffa en indier som hette Sunil som hjalpte oss och forklarade hur hela processen gar till. Langst ner mot vattnet sa kremeras de lagre kasterna och ju langre upp du kommer pa "stranden" desto hogre kaster. Den hogsta kasten kremeras pa en takterass.
Sunil tog med oss till ett torn dar vi hade bra utsikt over allt som pagick dar nere i ghatet. Makabert och overkligt.. Forst sa renas den dode i Ganges vilket betyder att nara och kara bar ner kroppen till floden pa en bambubar och sen doppar den i vattnet. Efter det sa byggs en "sang" av tra som den dode ska kremeras pa. En ur familjen far raka av sig haret och for att sedan tanda en fackla fran den "eviga elden" och sedan, ja... Barn under tio, gravida kvinnor och brahminer kremeras inte utan de sanks ner i floden istallet. (under en av vara promenader langs vattnet en dag sag vi en kropp som flot forbi oss och folk som tvattade sig och sina klader, inte sa mysigt.)

Efterat ville Sunil att han, jag, Matilda och hans kompis Balla skulle dricka chai. Vi var nog sa borta i huvudet av det vi sett att vi bara foljde med grabbarna. Fast Vi blev bra kompisar och efter det sa hangde vi med dem varje dag. Sunils bror hade en bat som vi lanade och tog turer pa Ganges med och S och B fick agera guider genom fyra tempel. SIsta dagen sa drack vi ol i baten pa Ganges. Jag, Sunil och Balla gick at varsitt hall pa stranden for att kissa och Matilda satt sjalv i baten som gled i vag... Matilda markte ingenting forens Balla kom springande och skrek. Som tur var kunde hon ro baten i land (den ar skittung att ro), annars hade val Matilda flytit till natt annat land och lamnat mig ensam i Varanasi.
Nar vi val var tillbaka pa andra sidan och skulle ga ur baten sa ramlar Sunil i vattnet nar han ska hoppa av den, sag roligt ut men var inte sa roligt med tanke pa hans mobil och allt annat som han hade i fickorna. Handelserik kvall, indier som pratar dalig engelska nar de ar nyktra ar hysteriskt roliga nar de ar fulla.

Efter fyra natter och fem dar sa vi hejda till killarna och Varanasi och tog taget till Dehli. 17 timmar senare klev vi av taget: stelfrusna, stinkande och trotta. Tog en rickshaw till flygplatsen for att vanta 9 timmar pa varat flyg till Goa. Vi fattade inte sahar i efterhand varfor vi inte kunde betala 1000 rupies (160 kr) mer och vanta i 1-2 timmar pa flyget. Som en vis man, las Conny Lindgren, en gang sa "haha ska den blinde leda den dove i Indien?!"
I alla fall sa ar vi har nu, Palolem. Vi har mott upp med tva killar som vi traffade pa var kamelsafari i Jaisalmer, en irlandare och en fransman. (irish coffee och french fries, jag ar meatball och matilda ar ikea).
Vi har mott Prince fran stallet vi bodde pa nar vi forst var i Palolem och vi ska ga dit och saga hej idag till resten av ganget, Vasu och Savio. Vi har inte vidare lust att traffa the beast...
Det far bli kvallens mission, att smyga dit och saga hej till grabbarna utan att traffa pa beast! Kan bli spannande efter nagra ol! Sa nu are bara att ga och grunda infor kvallens laskiga uppdrag!
See u soon makaron!


Marnika, det storsta kremeringsghatet i Varanasi